Off Topic

Bertil

2014-02-02 08:31 #0 av: Snuttefia

Hejsan jag tänkte berätta om när jag och ninniemia hittade Bertil och Bertilianien.

Datumet var den 15 juli 2013

Bertil är ingen vanlig höna, han är hönornas konung, det var jag och min bror ninniemia som hittade en plats vi aldrig sett förut. Vi var ute och gick en varm dag i juli året var 2013. 

Vi skulle gå över till bybon Max för att köpa lite bröd när vi kom av oss. Det prasslade till i buskarna alldeles bredvid oss vi ryckte till även fast det var mitt på ljusa dagen. Vi fortsatte gå men stannade och vände oss om när det kom en höna springande i full fart från busken. 

Det var ingen vanlig höna, den hade ett gult band runt huvudet. Vi hann inte tänka längre än så innan hönan kom springande tillbaka och in i busken. Vi vart såklart nyfikna och följde efter.

När vi kommit in i busken så såg vi ett helt hav av hönor som lyssnade på när en höna i guldband berättade något. Vi kunde såklart inte förstå vad han sa eller varför han var så speciell.

Vi låg kvar i buskarna en lång stund och bara tittade som förtrollat på hönan. Hur kan de bete sig på det här viset? Är det bara så att vi människor inte tänker på det, eller pratar dom med varandra när vi tittar bort?

Inne i mitt huvud surrade många frågor men jag fick inte tänka så länge innan en liten kyckling unge kom och bet mig i armen. Jag ryckte till men sa inget. Men den sprang iväg mot hönan med bandet och jag tänkte att nu är det kört. Om de kan prata med varandra så civiliserat som de gör vad kan de då göra mot oss?

Jag petade ninniemia i sidan och sa att vi var tvungna att gå till Max och köpa bröd innan klockan blev för mycket, han lyssnade inte. Så jag kollade upp mot hönan med bandet som hade böjt ner huvudet mot kycklingen. Snälla se oss inte. Viskade jag för mig själv.

Då tittade hönan upp rakt mot mig och isen inombords blev till värme när han log mot mig. Jag visste inte att hönor kunde le. Men i samma ögonblick så visste jag att han ville att vi skulle gå fram.

Så vi gick fram till hönan lite skakiga på benen och satte oss framför han. Vad ska vi göra? Han kan inte prata med oss och vi kan inte prata med han. -Ni måste undra varför jag är så speciell? Sa hönan.

Inte längre svarade jag då. Han kan prata, tänkte jag. Jag tittade på min bror och sa att vi måste gå och köpa bröd. -Jag heter Bertil, ni måste undra en del nu så kom till Bertilianien imorgon kväll,här är en karta. Och berätta inte för någon om vad ni sett här.

Den kvällen pratade vi länge och väl jag och min bror om vilket äventyr detta kan bli, vi sov gott den natten. Vi hade glömt att gå till Max innan vi gick hem så vi började morgonen med att gå till Max och köpa frukost och lite annat smått och gott man kan behöva på äventyret.

Jag tog fram kartan och såg att vi hade en lång väg att färdas så vi började gå en bit och stannade vid en stor sten för att äta frukost, när vi satt där och tittade runt på landskapet så kom en ko gående förbi. Hon hade med sig en liten kalv.

Vi mjölkade henne och gav de båda lite av våran mat i gentjänst. De blev så förtjusta att de följde oss en bit på vägen. Jag har ett vagt minne av själva resan men jag minns att korna vände och gick tillbaka när vi gick in i en mörk skog. ninniemia tände en fackla och vi lunkade på genom den dystra skogen.

Från ingenstans dyker en zombie upp och utan att tänka så drar jag mitt svärd och halshugger zombien. Vi tittar på varandra en stund jag och ninniemia. Då drar han upp sin pilbåge och säger att man aldrig kan vara nog försiktig. Han får skjuta ett par zombie och jag halshugga ett par innan vi är ute ur skogen.

Precis som i en film så blir allt mycket ljusare och gladare och vi går plötsligt genom en ljus skog som känns helt magisk. Den är full av ekorrar, kaniner och rådjur som skuttar omkring. Jag ber min bror att säga vart vi ska gå.

Han förstår inte riktigt beskrivningen på kartan. -Vi är alldeles utanför Bertilianien nu, säger han. Men han säger att vägen in är hemlig och det krävdes en del letande och trixande innan vi lyckades ta oss in.

Det hade hunnit bli mörkt men det hade vi inte riktigt tänkt på. Väl inne i Bertilianien kände vi harmonin svepa in över oss. Det var fest och hönorna betedde sig nästan som människor.

Efter att ha gått ett tag så hittade vi Bertil och han ville svara på alla våra frågor.

Så det är berättelsen om hur jag och ninniemia hittade Bertil. kommentera om du vill att jag ska skriva om första samtalet med Bertil eller hur det ser ut i Bertilianien eller liknande.

Anmäl
2014-02-03 19:48 #1 av: felle-j

Rolig läsning var det. Och berätta gärna om hur det ser ut i Bertilanien Skrattar

Felix                                                                                               
Medarbetare på Datorspel och Minecraft.

Anmäl
2014-02-06 09:42 #2 av: Snuttefia

#1 Tack så mycket, kul att du gillade det! Ska försöka slänga ihop en till så snart som möjligt men jag har inte så mycket egentid utanför pluggandet. :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.